Vägde in mig, fullt påklädd, på 57,5 kg. Mådde finfint och hade en bra magkänsla.
Gick min 1a match efter lunch på lördagen. Jag bestämde mig för att gå in och
ha roligt och efter ca 1 min och en ordentlig huvudspark på motståndaren (i ansiktet) som resulterade i att jag vann med överlägsenhet (7-0) och i att hon blev halvt om halvt knockad var finalen ett faktum.
Jag hade sett min finalmotståndare fightas i föregående kvalmatch (hon var från Polen) och var ärligt lite oroad för hon var duktig och aggressiv, men som min f d tränares fru sa till mig:
Ha roligt! Det skulle jag! Hon var lika lång och vig som mig
och använde sig mycket av huvudtekniker så jag visste att jag var tvungen att börja köra tekniskt och
tänka ut henne. En UTMANING! Vi hann köra drygt 1½min och jag gjorde två snygga och säkra attacker innan hon valde att ge upp (!- i finalen liksom!) och kasta in handduken. Det blev ett ordentligt antiklimax för jag var så otroligt adrenalinpumpad och hungrig på henne, men fick inget utlopp för det...Arg blev jag också,
hur kan man ge upp en final när man åkt hela vägen från Polen??!!? Men 1a priset var mitt och jag visste att jag var värd det!