Det behövdes den där festen i lördags. I hans territorium.
Jag behövde få se honom i sitt essä. Han är inte så död som jag ansett.
In fact så är han något av en festlig höjdpunkt.
Och....han är min...
För alltid!
Nu tar vi det härifrån....
Tack Camilla för du förstod! :-D
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar