...hur olika minuter kan upplevas?
Till exempel på spinningpasset, när det börjar lida mot slutet av passet och man är så trött så man mår illa men kör på ändå för att det snart är slut! Den sista minuten av stående cykling är kommen, men den tar ju aldrig slut!!!!
Är inte detta märkligt i jämförelse med hur snabbt minuterna flyter iväg de dagarna man är ledig eller gör något underbart??? Och när helgen svischat förbi och man står där på söndagkvällen och undrar vart den tagit vägen?
3 kommentarer:
Ja visst är det märkligt hur tiden kan stå stilla när den egentligen inte gör det...en bra fundering.
Tar vi egentligen vara på tiden vi har här och nu?
Nej, för vi längtar ju alltid tills vi ska göra det och det...så i princip längtar vi oss ju genom hela livet...Dömmt dömmt! Och försöker man ens ta tillvara på glädjemoments så går det inte riktigt ändå...För hur gör man det annat än minnas dem? Eller ja, tillvara tar man ju där och då men...äh...svårt ekvation detta ;-)
Mm, att leva i nuet är en svår konst..
Skicka en kommentar