Fick en tid redan nu på måndag.
Sökte stöd för att icke kastrera hos telefonistan, men icke...Suck...Jag vet att det är för min älskade Carlos eget bästa, men det känns sååååå svårt.
Vem är jag att bestämma över hans heliga juveler??? Men å andra sidan, man måste ju ta sitt ansvar i vått och torrt när man skaffar sig ett levande ting...
Sååå...På måndag morgon lämnar jag in honom...På måndag eftermiddag hämtas han hem...
Hoppas han slipper den negativa sidan av det med personlighetsförändring och depression och allt vad det nu kan bli av det...Lite fet får han gärna bli, han är ju så liten nu hehe ;-)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar