Tänk..

Att det alltid är lika segt innan man ska på sitt nattskift...

Jag förstår inte!

Omvänd sjukanmälan...

Blev ju febrig i tordags och sen snorförkyld. Ringde idag till jobbet för att höra mig för, eftersom det är så speciellt med för tidigt födda och sjuka nyfödda- dom är ju så extremt infektionskänsliga- kanske inte det käckaste om jag kommer och nyser och snorar i närheten av dom.

Jag blev sjukanmäld från jobbet imorgon...Inte på eget bevåg utan på verksamhetens...Hmm..Känns lite halvt konstigt...Och egentligen så borde man inte få karens för det, eftersom verksamheten kräver att man stannar hemma...

Men, jag klagar inte! ;-)

Det är faktiskt roligare!

Men så jättesvårt.

Svårt att inte vara negativ. Svårt att inte misstro. Svårt att våga lita och tro på sig själv, att man faktiskt bidrar med något!

Men de gånger jag lyckas så blir det bra. Jag orkar till och med le brett för mig själv.

Jag vill vara sån!

Jag vill ärligt kunna känna glädje med andra utan skepsis, jag vill skratta äkta och inte behöva låtsas...

Jag vill lägga ett löfte, mot mig själv och mot mina kära andra. Jag vill tacka ja mera! Jag vill glädjas mera! Jag vill tycka om! Jag vill komma ut ur denna bubbla jag levt i en lång period nu.

Idag känns det som det är dags!

Jag lovar att försöka säga mer JA än kanske och nej!!!!

Mett i Natta!

Jaha...Vet inte vad som hände, men vaknade 00.15 och var hungrig som en gnu. Upp gick hon för att steka sig lite nattamat- har aaaaaaaaldriiig hänt tidigare!

Stekta ägg- 4st- och knaperstekta bacon (ett helt paket) på två rostade smörgåsar- MUMMA! Sen ett par klunkar coca cola på det.

Ja, man kan ju tro att det är något på G, men sånt måste man vara två om på samma gång för att åstadkomma...MEN jag är inte (!) bitter- alltså jag menar för den uteblivna åstadkommigheten...

God natt på er!

Jag har nog världens bästa!

Trött, sliten och så in i märgen frusen och utmattad. Orkeslös.

David håller ställningarna han;
*Hjälper/stöttar mig upp under de kalla, tidiga morgontimmarna och håller mig sällskap på morgonen och äter frukost med mig innan jag ska jobba en tidig dagtur.
*kör mig till jobbet och hämtar hem mig också.
*pussar och kramar på mig och älskar mig även när jag är grinig.
*tar ut hunden i skogen och går de flesta promenaderna/dag.
*säger åt mig och lägga mig och vila efter en lång dag på jobbet- under tiden lagas det underbar middag.
*städar, tvättar och handlar hem nödvändigheter.

Kan det bli bättre? Hur kan jag någonsin klara mig utan min underbara David när vintermörker och kyla gör mig som alldeles förlamad.

Vintern är mörk och mysig- om man får lov att stanna inomhus. För övrigt är det för tillfället väldigt jobbigt och påfrestande.

Semesterdag!

Idag unnade jag mig semesterledigt från alla bäbisarna. Välbehövligt kan jag ju säga, efter sommaren som (inte) varit och inskolningen på det nya stället därefter- man är heeelt sluuuuut! Att dessutom gå upp från 85% tjänstgöringstid till 100% gjorde sitt också!

Kan bara lida med alla vikarier som ännu inte fått ta ut någon semester efter sommaren pga beredskapen inför svininfluensans genombrott... FY!

Idag är jag nöjd, glad och kär!

Ha det!

Det står helt still!

Jämt helt JÄVLA still!

Jag bor med en total vaacumskalle som inte vet varken ut eller in.

Och inte tar jag mig vidare! När jag föreslår någonting- något som förändrar så får jag bara till svar att jag ju måste arbeta ett tag till och vidareutbilda mig innan vi kan göra det och det...

BRA! Dom kraven har jag ju inte vuxit upp med inpräntade i skallen!